You lucky bastard

Jag brukar säga att jag aldrig har tur, men igår fick jag en p-bot. Jaha, det var ju otur tänker man. Men det skulle visa sig att jag har HAFT tur, ända sen i mitten av maj faktiskt. I mitten av maj köpte jag nämligen en ny bil, och som en sann samvetsgrann ögontjänare till medborgare valde jag en miljöbil, för då är man en lite bättre människa. Jag var nästan helt övertygad om att min hemkommun erbjuder gratis parkering för miljöbilar, vissa kommuner gör ju det, och sättet jag testade detta på var att helt sonika parkera bilen längs kommunens gator och ge fan i att lösa biljett. Efter ett par veckor utan p-bot var jag övertygad om att Gävle kommun erbjöd mig gratis parkering, så det var ju bara att köra på. Det dröjde alltså ända till igår, nästan sju månader, innan jag fick en p-bot. Men inte ens detta kunde rubba min övertygelse, p-lisan måste förstås ha gjort fel som lappade min miljöbil. Så jag ringde och kollade, vilket skulle visa sig vara lika svårt som en myndighetsfobisk person kan tänka sig. Ringer man numret som står på p-boten hamnar man hos polisen. Polisen kopplar en vidare till en tant som inte har en aning om miljöbilar får parkera gratis. Tanten ger en ett nummer till kommunens trafikenhetstjosanhejsan nånting som har telefontid mellan nio och elva. Trafikenhetstjosanhejsan svarade till slut och lät meddela att jag hade fel. ”Det är på gång liksom men du vet det tar ett tag innan såna där beslut har gått genom alla instanser”. Tell me about it. Jag upplyste trafikenhetstjosanhejsan om att jag har parkerat utan att lösa biljett ända sen i maj, och då sa människan i luren att jag borde köpa en trisslott. Sen frågade hon efter mitt namn och då sa jag att det kan vi ta en annan gång. Det lönar sig alltså att inte betala p-avgiften. Det lönar sig fett. Visa inte den här texten för era barn.