Jag brukade också måla bilder av kärleken, ville veta exakt hur den skulle se ut och vilka ömhetsbetygelser som skulle vara dess bevis. Nu har jag den, jag lovar att jag har den, men den ser inte riktigt ut som i mina bilder. Det tog ett tag att skruva om fantasierna till verklighet, att sudda ut det som ändå bara var fabricerat av min egen hjärna och saknade relevans när köttet och blodet stod framför mig. Ett tag trodde jag att det var fel bara för att det inte stämde med mina bilder men det visade sig vara tvärtom. För det är ju så, när krutröken har lagt sig, att verkligheten är liksom the real shit och mina bilder var bara fiktion. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, eller jo.. så här. Kill your darlings, för dessa darlings (bilder, förväntningar, drömmar om kroppar i skedformation etc) var för mig just det som stod i vägen för det som var äkta och betydde mest. Jag var jävligt nära att missa hela skiten bara för det, och det hade varit jävligt tragiskt.
4 kommentarer:
Men hur vet man vad som är vad, hur visste du?
Jag har lätt att hamna i det andra diket: "Visserligen vill han inte ligga sked/inte lära känna en enda av mina kompisar och inte att jag ska träffa hans/inte veta hur jag haft det under dagen/inte prata en sekund om mitt jobb men gärna timmar om sitt - men det är nog bara jag som har en överromantisk bild av hur kärlek ska vara".
Men. Jag tror alltid att det är fel bara för att det inte stämmer med mina bilder om hur det och den borde vara. Hur ska man göra då?! Om man inte kan gå på det man
tror sig veta att man söker. Vad fan, jag tror jag är kär i kärleken helt enkelt. Och inte något annat. Gräset är grönare på den andra sidan... eller inte?! Som vanligt är det du säger rätt. Men det är svårt. Jäkligt svårt.
Johanna: Det handlar väl först och främst om hur mycket det skiljer mellan verklighet och bilder. Dom exempel du ger låter som ett mission impossible om jag ska vara ärlig, jag hade nog inte satsat på nån som inte vill träffa mina kompisar. När jag pratar om ligga sked (vilket vi f ö gör ganska ofta) så menar jag det symboliskt, det kan vara andra justeringar som just du kanske måste göra för att "ge det en ärlig chans". I mitt fall handlade det om "den där känslan" som jag faktiskt fick jaga bort med mitt förnuft. Jag vill alltid fly när det börjar bli allvar, och DÅ börjar jag åberopa mina fabricerade bilder och låter dom vara ett ideal som aldrig går att uppnå. Förstår du? Det kan vara löjliga saker som hur hon går eller vilken musik hon lyssnar på, man letar efter skäl att inte fortsätta och då har man ju naturligtvis börjat rota i fel ände. Så här funkar det för mig, men jag kan inte påstå att det är generellt för mänskligheten.
Tee: Om man stannar kvar tillräckligt länge för att verkligen se vad människan har att erbjuda, så kanske det blir så att du visserligen inte fick det du trodde att du skulle få, du fick något annat, som kanske t o m är bättre. Däri ligger hela meningen med kill your darlings. Våga och vinn. Det som krävs är tålamod och tid, dock ska man inte ödsla dessa värdefulla valutor på idioter. Jag visste redan från allra första början att S var en "bra människa", där litar jag på någon slags intuition som visserligen har svikit mig många ggr förr men fan den som ger sig.
Skicka en kommentar