Kliv inte ner i gropen Fredrik!

Det här är en sent påkommen reaktion (recension) på Fredrik Lindströms programserie ”Världens modernaste land” som startade förra veckan. Först vill jag säga att jag gillar honom. Har läst och roats av ett par böcker och svalt det mesta av hans tv-produktion med hull och hår och när jag säger gillar så är det verkligen i underkant när det gäller Peter Englund. Men det kändes som fett med waste of talent när dessa två välutbildade och vältaliga herrar diskuterade saker som man normalt hör hårfrisörskor i glesbygden kallprata om. Inget ont om hårfrisörskor men det är allmänt känt att dom är mästare på triviala samtalsämnen, det behövs på något sätt i deras yrke. Att svensken är si och så, och kan det bero på avstånden och visst är vi rätt kyliga men hjärtliga ändå, när det verkligen behövs? Ja, vi kanske är så men att upprepa uttjatade sanningar känns inte som fullgott underlag för en hel programserie. Visst kryddar Lindström smakfullt till och från, både med historiska och populärkulturella referenser, men i det stora hela är det frisörsnack vi får lyssna på. Dessutom håller jag med Annaa Mattsson när hon säger att människor i andra länder minsann inte står och socialiserar med främlingar på busshållplatser dom heller, inte dom länder jag har åkt buss i iaf, så källkritiken kan verkligen ifrågasättas.

Jag kan titta och lyssna på Fredrik Lindström ganska länge innan jag tröttnar, hade det varit någon annan hade jag kapat det här vid fotknölarna. Jag antar också att det kommer att lyfta, att det här första avsnittet var tvunget att kratta gången och rapa upp dom kända fördomar vi ändå har om oss själva. Och som sagt, han kommer undan med det tack vare sin back log, men inte hur länge som helst. Och herr Englund är nog snäll som ställer upp, och kanske lite bortkollrad av herr Lindströms väloljade munläder och tidigare produktioner han också, för nog är jag säker på att Englund har mycket mer att ge.

Generellt sett är jag allergisk mot igenkänningsteve, igenkänningsböcker och igenkänningsfilmer. Ta firma Hannes Holm och storebror Herngren till exempel, vars filmer alltid utgår ifrån väl inkletade fördomar om oss själva. Det är enkla trick som kan funka en gång men att bygga en hel karriär på det är bara slött och inställsamt. ”Här kommer en ny film från Hannes & Måns, det är något roligt om sånt som ni redan känner till och som bara kommer att befästa era fördomar så att ni kan fortsätta prata på fikarasterna om hur allting är och alltid kommer att vara och ni slipper som vanligt tänka själva och behöver inte lämna era invanda tankemönster en endaste millimeter, thank you very much det blir åtti spänn”. Jodå, det låter sig med fog hävdas att Hannes & Måns knappast är dom filmskapare som kan förväntas lyfta våra själar till en ny och underbart okänd nivå, men jag hoppas ändå innerligt att herr Lindström inte kliver ner i den gropen. Han hör inte hemma där.