Lite nervöst pladder

Det är bara att kapitulera och inse, jag får inget vettigt gjort alls. Vi hade datum igår, bebban vill inte komma ut så nu är det övertid som gäller. Vad jag gnäller över vet jag inte egentligen, det är ju inte jag som tvingas bära omkring på paketet, men det är nervöst det här. Sönerna vill förresten inte veta könet, så berätta inget om du träffar dom.

Vad ska Sigge bloggvärldsblogga om idag? Sig själv? ”Här hittar du andra som bloggar om Sigge och Kobra”. Jag såg litegrann av programmet, det var lite igenkännande roligt när bekanta bloggnamn flimrade förbi och jag tänkte ”tänk om min dyker upp? Hihi..” men sen dök samma gamla vanliga röst upp i mitt huvud och sa ”Skärp dig för fan!” Han verkade rätt soft och trevlig men också tråkig och påklistrat introvert den där Sigge, ganska lik min bror fast utan glimten i ögat. Kobra valde att betrakta bloggvärlden som en gigantisk samling dagböcker, vilket det kanske är för dom allra flesta men för mig är det kort och gott ett forum, en community. Utan möjligheten till kommunikation via kommentarerna skulle jag troligen lägga av inom en vecka. Jag är här för att få feedback, på mina texter och mina åsikter. Vad tyckte du om den och den texten, vad tycker du i den här och den här frågan, etc. Det är ganska långt ifrån dagbok, även om det finns såna inslag också. Jag skulle nog ha problem med att vara brutalärlig med mitt privatliv här inne, är helt enkelt inte en sån kille. Det är ju visserligen sånt som säljer, vilket förklarar min relativt sett lilla läsarskala men hellre en mindre skala engagerade och medvetna läsare än en stor och slapp massa.. ja.. det finns säkert liknelser att göra här. Jag tjänar ju ändå inga pengar på det här så vad tjänar man på att ha många läsare? Jodå, du vet och jag vet, att det handlar om egoboosting. Det vill jag ha, nästan jämt, men det kanske är bra för mig att inte alltid få det. Jag ville bara säga det också, i ett anfall av plötslig sentimentalitet, att jag gillar er allihop.

Till slut lite gnäll. Varför ett band som gång på gång på gång låter exakt som Elton John gjorde i mitten av 80-talet säljer så in i h-e med plattor övergår som vanligt mitt enkla förstånd. Det var inte bra då (faktum är att stora delar av musikvärlden slutligen vände Elton ryggen när han gav ifrån sig käcka låtar som ”I’m still standing”) och det är fanimej inte bra nu, men Scissor Sisters har på nåt märkligt sätt givit upprättelse åt hans 80-tal och det skänker ju ändå någon slags tröst till en människa som själv gärna skulle vilja få upprättelse för den epoken. Om nu någon kunde göra musik som låter exakt som Marillion eller Saga eller Rainbow och sälja utav bara h-e så skulle det kännas lite bättre att vara jag. Can’t see why not, det är fan inte sämre än ”I’m still standing” iaf. (Lyssna på Scissors senaste och jämför, det är samma låt!)