Vill du bära den här kostnaden då?

Kanske beror det på att universitetsvärlden är så främmande för mig att jag reagerar på sånt här och börjar hojta om silande av mygg och sånt, kanske är det så, men med ”kulturen ska bära sig själv ekonomiskt-debatten” färsk i minnet tycker jag att följande fakta bär relevans i sammanhanget.

Jag känner en kille som doktorerar på KTH. Och låt mig nu säga direkt att forskning är bra, människor som ägnar sitt engagemang åt, i det här fallet, tekniska landvinningar bör naturligtvis hyllas som dom hjältar dom är. Men ser du, det finns tydligen en baksida av det här som jag tills för några veckor sedan var lyckligt omedveten om. Den här killen har nämligen allt mer börjat vädra sitt missnöje över hur ineffektiv den här verksamheten är, och hur mycket det slösas med skattepengar. I början tänkte jag inte så mycket på det, jag menar lite svinn får man ju räkna med i en kreativ miljö liksom. Men det senaste exemplet, och det här är bara ETT exempel, fick faktiskt håret på mina spensliga armar att resa sig i agg. Killen berättade om ett nätverk som har existerat i tre år utan att prestera ett jäkla dugg. Man står tydligen fortfarande och stampar på punkt ett från första protokollet. Jag vet hur det är med nätverk, har mycket erfarenhet av det från näringslivet, och det är erkänt svårt att få snurr på skiten. Det som också är legio inom näringslivet är att nätverk inte får kosta pengar, det är snudd på fritid som får offras för att nätverka med likasinnade. Man kan tycka vad man vill om det, så är bakgrunden iaf. Men det här nätverket, det på KTH som inte har gjort ett skit, kan utan vidare insyn tydligen äska pengar för att ställa till med konferens (läs fest) till den facila kostnaden av hundratusen spänn. Hundra laxar mina damer och herrar, för EN fest, till ingen jävla nytta dessutom (säger KTH-källan själv, och jag har ingen anledning att misstro honom).

Det här är som sagt bara ett exempel på missbruk av våra skattepengar inom universitetsvärlden, och jag är alldeles övertygad om att det finns många fler. Att döma av min polares berättelser kan man utan att blinka påstå att den här verksamheten kunde effektiviseras med minst 30 %, troligen 50. Så illa verkar det faktiskt vara. Någon samordning existerar inte överhuvudtaget, det är ”var man för sig” som han säger. Själv är han så trött på skiten att han vill dra därifrån så fort det bara går, så fort en öppning dyker upp.

Jag tycker det är tragiskt om en så pass fin juvel i universitetskronan som KTH ändå är bedriver sin verksamhet så slappt och slött att dom elever och doktorander som verkligen har ambitioner och vill arbeta smart för att uppnå sina mål helt enkelt tröttnar på skiten och drar därifrån. Dom negativa konsekvenserna är minst sagt potentiellt katastrofala för ett land som slår sig för bröstet och skryter om satsningar på forskning och universitetsutbildning. För att inte tala om hur mycket skattemedel som bara slösas bort i ren lättja, för det är precis vad det är när man bedriver en stor och kostsam verksamhet på ett ineffektivt sätt.

Jag vet inte hur stor del av KTH:s budget som finansieras av näringslivet men det borde rimligtvis vara en ganska stor del eftersom mycket av vinsten kommer näringslivet till godo. Det borde också rimligtvis ligga i finansiärernas intresse, statliga såväl som privata, att kritiskt granska den här verksamheten. Om inte annat så behöver människorna i den här skyddade verkstan förstå att sånt där skit inte flyger utanför universitetsväggarna.

Du kanske undrar vad det här har med kulturdebatten att göra? Svaret är ingenting, förutom att det är samma plånbok vi pratar om, och jag tror att vi ganska lätt kan komma fram till att det silas mygg och sväljs kameler här nånstans.