Busy Birgitta

Jag skickade ett ganska långt brev till Birgitta Ohlsson förra veckan. Du vet, hon som är folkpartist och feminist och är mot kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Jag förklarade läget på företaget jag jobbar för, hur totalt gubbslemmigt det är på chefs- och styrelsenivå och hur missnöjet växer bland kvinnorna, och för all del somliga av männen, på företaget. Jag påtalade (jag borde ha sparat brevet mitt arsle) att det ibland kanske slår bakut lite väl mycket om man inte blandar upp sin idealism med åtminstone en liten gnutta pragmatism (och att just jag skulle yttra dom orden är faktiskt out of character men jag försöker se the biggest picture här). För jag förstår ju att kvotering strider mot den liberala grundtanken, åtminstone så som Birgitta uppfattar den, men ibland kanske ändamålet måste få helga medlen liksom. Tro mig, jag gillar politiker som för fram ideal och är stenhårda i sina linjer. Jag har uppfattat Birgitta som just en sån politiker, och även om jag inte alltid håller med henne (ganska sällan egentligen) så har hon ändå väckt en smula blocköverskridande respekt hos mig av denna anledning. Brevet var som sagt ganska långt med en avslutande fråga: ”Vad skulle kunna få dig att ändra åsikt i frågan om kvotering?” Trots brevets avsevärda längd fick jag svar direkt. Ett svar som visserligen styrker det jag nyss skrev om henne, att hon inte viker en tum från sina ideal, men som också gjorde mig ganska besviken eftersom hon inte verkar vara sugen på att förklara ett dyft för mig. Här är svaret.

” Hej Maths!
Jag är inte för kvotering till bolagsstyrelser. Du anförde själv
skälen i ditt
förra mail.


trevlig helg!
Birgitta”

Ja dom är väl väldigt upptagna dom där politikerna kan tro. Jag undrar bara om jag hade fått ett längre svar om jag hade skickat brevet mitt i brinnande valrörelse.