Sverigedemokraten

I gårdagens nummer av Arbetarbladet, en lokaltidning i min stad, kan man läsa en stor intervju med ordföranden för Sverigedemokraterna i vår stad. Under rubriken ”Så tänker en Sverigedemokrat” får 26-årige Roger Hedlund bre ut sig över ett helt mittuppslag när han ska förklara sin syn på politik i allmänhet och invandrare i synnerhet. Jag kan gott tänka mig att många Gävlebor satte kaffet i vrångstrupen när dom såg hur stort medieutrymme denne man fick, och jag förstår den reaktionen. Men samtidigt känner jag, när första ilskan har lagt sig, att det är helt rätt gjort av tidningen. Genom att tvinga fram dessa figurer från skuggorna och ställa dom till svars för sin politik kommer förhoppningsvis några andra människor att sätta sitt kaffe i fel strupe. Jag talar förstås om dom som missnöjesröstat på nämnda parti, utan att kanske egentligen förstå vad dom ställt till med. Så länge vi försöker stänga SD ute från deras, faktiskt, grundlagsskyddade rätt att delta i det parlamentariska arbetet, ger vi dom också chansen att vinna den enda debatt där dom faktiskt kan ha rätt, den debatt som handlar just om deras lagliga rätt att delta. Att skapa blocköverskridande allianser för att hålla SD borta från ”makten” gör bara att dom växer sig ännu starkare. Övriga partiers uppenbara rädsla riskerar då att överskugga dessa skumma individers agenda och partiet kan bli hur stort som helst om dom får en martyrstämpel. Det finns förstås argument som talar emot mitt resonemang, varav det vanligaste är kopplingen till Hitler. Tyskland släppte in Hitler och se vad som hände där, påstår somliga. Ja, Tyskland släppte in Hitler och sen var det för sent att stoppa masspykosen. Men jag vill lyfta fram två saker som talar emot en ny Hitler. Dels har vi historien i ryggsäcken, vi har sett vad som kan hända och borde därför vara kapabla att se mönstret, eller monstret, tidigare än man lyckades med i 30-talets Tyskland. Dels vill jag också påstå att dessa figurer som nu träder fram som representanter för SD är så långt ifrån karismatiska ledare som man kan komma. En direkt slutsats man t ex kan dra av gårdagens intervju är att gävleborna har röstat in en retard i kommunfullmäktige. En man som i varannan mening sätter nytt världsrekord i grenar som ”kasta sten i glashus” och ”jag fick inte tillräckligt med kärlek som barn och skyller allt på invandrare nu när jag är vuxen” (jag har tyvärr inte hittat intervjun på nätet, det hade varit bra för er att läsa den och skaffa er en egen uppfattning).
Och det här är inte bara önsketänkande från min sida, killen är verkligen helt pantad och tidningen lyckas visa detta med all önskvärd tydlighet utan att vara allt för färgad. Okej, det finns säkert ett antal läsare som inte drar samma slutsatser som jag men det måste vara en oerhörd minoritet. Och där har vi själva klämmet i skon antar jag. Skulle det visa sig att flertalet läsare tycker att snubben verkar vettig, ja då ligger vi förstås jäkligt risigt till. Men oavsett om det går åt h-e eller inte så har iaf den här tidningen gjort sin plikt och gjort det väldigt bra. Dom har riktat ljuset mot ett skumt hörn av vår offentliga, parlamentariska verklighet och låtit dumheten tala för sig själv. Se här, missnöjesväljare, detta är vad ni har röstat in i kommunfullmäktige. En rasist, en tragisk figur som mer än något annat skulle behöva djup, lång terapi innan han sätter i någon slags stol där han kan fatta beslut som påverkar din och min verklighet. Låt det inte hända igen.