Bakgrund motherfuckers: Jag är pappa till två söner som nu går i sexan. Jag har därför erfarenhet av hur den skolan har fungerat för oss, jag tar däremot inte på mig rollen som den som vet hur allting fungerar i skolan i Sverige år 2006.
Så här är det, jag irriterar mig å det grövsta på faktafel i debatter, oavsett vad debatten handlar om. Ibland ligger diskussioner på en mer känslomässig nivå, som t ex ”Jag tycker faktiskt att Bowie inte har gjort en bra platta efter 1977” varpå nån annan kan säga ”Men du är ju dum i huvet!”. Så låt oss först identifiera denna skillnad: Politiska beslut bör baseras på fakta, åsikter kan baseras på känslor. Alliansen har spridit en bild av skolan i sina politiska debatter som jag inte känner igen. Man påstår t ex att det inte finns några speciallärare längre. Det är fel, i vår skola finns såna. Man påstår också att lärare inte får och inte vågar vidta åtgärder mot bråkiga elever. Det är också fel. Både jag och andra föräldrar jag känner har fått sina barn utslängda från klassrummen och vi har även blivit uppringda på våra arbeten och beordrats att hämta våra barn. Förstå mig rätt nu, jag är den förste att skriva under på att skolan kan och absolut bör bli bättre i många avseenden, men lik förbannat är det jävligt irriterande med påståenden från stora fina partiledare som inte stämmer. På dessa felaktiga påståenden, som får finfin grogrund bland väljare som letar snabba, enkla lösningar för att få bort buset i skolan, baserar man sedan politiska beslut. Så här är det (FEL!) och det här tänker vi göra för att åtgärda det (MEN DET ÄR JU FEL FRÅN BÖRJAN PAPPSKALLAR!) Minns nu min brasklapp, jag har endast mina egna erfarenheter att basera mitt resonemang på. Du som läser kanske känner igen dig i alliansens bild av skolan, vad vet jag. Hör av dig vetja. Det jag har sagt flera gånger förut, och nu säger jag det igen, är följande (read my lips alliansväljare): Det spelar ingen roll hur många speciallärare ni anställer, vilka disciplinära åtgärder som lärarna får vidta, hur tidigt vi sätter betyg, OM INTE SAMARBETET MELLAN SKOLAN OCH FÖRÄLDRAR FUNGERAR PÅ ETT BRA SÄTT! Ska det vara så jävla svårt att förstå??! Om du som förälder behöver få ett betyg på ditt barn för att veta hur det går i skolan SÅ HAR DU ENGAGERAT DIG ÅT H-E FÖR LITE FÖR ATT NÅN SKOLA I HELA VÄRLDEN SKA LYCKAS TÄCKA UPP FÖR DIN TELNING OM DET VISAR SIG ATT HAN/HON I SEXAN HAR HALKAT EFTER! Jesus heliga moder Maria, get real allians people! Jag blir så irriterad på det här så jag tuggar på mitt skrivbord. Vad. vad.. vad i helvete tror ni att föräldrar och lärare och elever sitter och snackar om på dom utvecklingssamtal man har varje termin? Vädret? Och om föräldrarna inte kommer på utvecklingssamtalen säger du. Ja, då har vi ett problem ser du. Ett problem som bara kan lösas genom att engagera föräldrarna ifråga, inte genom att sätta betyg på en tolvåring. Låt mig se nu.. lille Timmys mamma och pappa är alkoholister, har aldrig varit på ett utvecklingssamtal för det finns liksom inte i deras världsbild, men… HEUREKA! Dom får se ett BETYG! Jamen JÄVLAR! NU ska vi VERKLIGEN ta och engagera oss i Timmys skolgång. JAJAMEN! Listen up allians people, I will only say this once. Det finns inga enkla och snabba lösningar på det här. Det räcker inte med betyg och en örfil. Det här är ett problem som sträcker sig långt utanför klassrummet och vars rötter går djupare än en speciallärare kan gräva med världens största grävmaskin. So wadda ya gonna do about it, huh? Sossarna har misslyckats, JAG SKRIVER UNDER PÅ DET! HÖR NI DET NU?! Men snälla snälla.. ni går åt fel håll. Ni har baserat era åsikter på en levererad version av sanningen som jag, en förälder med barn i skolan, inte känner igen. Ge mig åtminstone rätten att basera mina åsikter på mina egna erfarenheter. Att ta ett problembarn i örat är som att sätta plåster på cancer. It just won’t do the trick. Tack för det jävla ordet, nu ska jag lugna ner mig. Lovar. Jag älskar er alla. Även moderater. Jahaaadå. Inte hata. Älska. (Men ibland gör ni det svårt för mig)
6 kommentarer:
Jag har försökt läsa ditt inlägg utan varken röd- eller blåfärgade linser. Om jag har förstått dig rätt så ligger problemet i föräldrarnas bristande engagemang? Då undrar ju jag, det allra ödjmjukaste och enbart för att jag är nyfiken, vad du tror är lösningen? Vilket politiskt beslut tror du skulle få föräldrarna mer engarerade i sina barn?
Sofia: För mig handlar det här om välfärd och social trygghet. Dom barn som nu folk slår på rätt hårt, dom här stökhögarna som förstör för andra, det är synen på dom som jag tycker är otäck när jag läser saker som "Äckliga kriminella ungar..". Dom är offer! Dom är barn! Problemen visar sig i skolan och där måste man göra så gott man kan för att få en rimlig situation för alla. Det är skitsvårt för lärare, jag beundrar dom allra flesta lärare jag träffat storligen. Men orsakerna, vilket sossarna MÅSTE ta åt sig, ligger på en långsiktig lista som handlar om nedmonteringen av något som slarvigt kan kallas välfärd, i brist på bättre ord. Det utses syndabockar i vårt samhälle, SD pekar t ex på att invandringen har stökat till det, och det här är farligt. Man kan aldrig peka på individer, vare sig barn, invandrare eller alkoholister, och säga att dom bara måste skärpa sig för här gäller följande regler. Regler har vi, även i skolan, men jag ser inte betyg och hårdare tag som den rätta vägen att gå. Hur motiverar man dessa barn? Min erfarenhet är att det enda sättet är att bygga upp deras självkänsla, visa respekt, kärlek, visa att man BRYR sig. Krav ÄR viktigt, krav visar också att man bryr sig, men krav kan aldrig vara första steget för att få tillbaka dessa barn (och vuxna) på spår. Positiv förstärkning är ett ledord här, det är något som alla psykologer jag pratat med skriver under på. Börja där, och kombinera detta med en tydligare kravbild. Och då pratar jag mer om krav på föräldrarna, inte barnen i första hand. För jag tror, som du mycket riktigt har snappat upp, att det är där skon klämmer mest. Jag vet inte om jag lyckats förklara detta vettigt men återkom gärna med synpunkter.
En inledande brasklapp. Jag baserar nedanstående nästan enbart på mina egna skolerfarenheter och de börjar ju bli minst sagt bli bedagade nu.
I alla fall... Jag tror att problemen i skolan åtminstone delvis beror på att alla förutsätts ha samma behov och förutsättningar. Som skolan är organiserad passar den ganska bra för dem som befinner sig precis i mitten. Hamnar man av någon anledning utanför ramen blir det svårare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket utrymme för att fånga upp potentiella framtida problem innan de blivit ett faktum. Stökiga elever ska tuktas för att passa in i mallen (som om det någonsin hjälpt) och den som har lite för lätt för sig blir slutligen uttråkad i brist på stimulans. Till delar kan nog detta vara ett resultat av årskursindelningen som baseras på ett antagande att alla som är födda ett visst år behöver samma saker, till delar konservatism och bristande resurser som gör att det inte finns tid/intresse av att ta hänsyn till elevernas skiftande behov.
Moisthlm: Jag håller med dig om att detta är ett av problemområdena. Det är en svår nöt att knäcka, vissa hävdar ju att friskolor kan hjälpa till att lösa upp denna stelhet och icke-dynamiska verklighet. Själv är jag osäker. Min farhåga med friskolor är att det, med nuvarande styrning, blir en elitsatsning där endast dom som passar in i den friskolans gällande ram får vara med. Resten skeppas tillbaka till skolor i kommunal regi som vid det laget har blivit ännu sämre eftersom ingen verkar vilja satsa på den vanliga Skolan och friskolan som ratade eleven får ju ändå behålla skolpengen. I grunden behöver politiker också förstå att samhället har förändrats rätt radikalt de senaste 20 åren. I livet utanför skolan hyllar vi människor som är individuella, som vågar vara annorlunda och ställer sig upp mot orättvisor. Detta är en otroligt sund utveckling. Dock har inte skolan, rent generellt, hängt med i denna utveckling. Det blir lätt en värld med en uppsättning regler i skolan och en annan värld utanför den. Konflikt.
Tanken med friskolor är bra tycker jag men jag kan också helt skriva under på den utveckling du beskriver. Som ordningen är idag funkar det inte.
Som sagt. Konflikt. :-|
Du kanske skulle vilja ta din
Mats ur skolan så att säga...
hihi
:-D
Skicka en kommentar