To be the one

Ibland tittar jag upp från mitt tangentbord när någon står i dörröppningen och söker min uppmärksamhet. Jag fortsätter skriva men lyssnar samtidigt. Jag behöver inte titta på tangenterna, jag skriver flytande utan att titta. Denna upptäckt dröjde ganska länge, bara härom året förstod jag att min simpla manshjärna ändå äger viss förmåga till multitasking. And I ask you now fellows, am I the only one? Följ tråden, vi hamnar på Life Aquatic nu. Minns den filmen, gör du? Varför svenska med engelsk ordföljd? För att en kollega gör tvärtom, skriver engelska med svensk ordföljd. Senaste exemplet lyder ”For V5R4 do you need to install i5/OS PTF SI23653” och min hjärna snubblar varje gång han meddelar sig med detta märkliga språk. Men Life Aquatic, what about it? Förra årets varmaste nonsensfilm va? Innan Bill Murray dök upp i alldeles för många filmer och spelade samma roll. Där var du och jag, i en biosalong i Uppsala. Kvällen innan hade du varit så full att du snubblade handlöst på vägen hem. Grogghaggan hade svept dig med sig i en sjö av gin&tonic. Det var då hon klippte upp skärpet när hon kom hem. För full för att få upp spännet. Jag tvekade då, tyckte att du var en handfull. Var du alkoholist? Nej, men onödigt full när du blev full. Jag tvekade, men vi skrattade åt samma saker i filmen. Bara du och jag vek oss dubbla i salongen när Bill sprang genom en pöl och sa ”Oh! Leaches! Watch out!” och sen sprang alla andra genom pölen och klarade sig och Bill sa ”Am I the only one?” Det var så roligt, och du skrattade med mig. Vi bondade. Jag kommer alltid att minnas det där ögonblicket, tror nog att det var en vändning. Tänk om vi inte hade gått på bio den där kvällen. Oj. Sånt svindlar. För nu sitter vi ju här med huset och bebban i magen.