onsdag, september 20, 2006
God I’m so old
Sitter i min familjebil tisdag kväll och lyssnar för ovanlighetens skull på radio. P3. Snook i en liveupptagning från Hultsfred i somras, det låter väl så där om jag ska vara ärlig. Det minner på mer än ett sätt om åttitalet. Inte bara soundet utan också framförandet, lika stappligt som en gång Reperbahn eller Lolita Pop. Men det är lite charmigt, det måste erkännas. Så börjar dom sjunga en låt som handlar om barndom, deras barndom. Det sjungs om McGyver, Fruit of the Loom och det var nån gång på nittitalet.. hejåhå. Å herregud tänker jag, så gammal jag är. Slynglarna på radio var barn när jag hade fast jobb och bostadsrätt i stan. Jösses. Jag fyller trettisju snart, dessa siffror är svåra att argumentera emot men inte visste jag att man var så gammal när man är trettisju. Jag måste sluta lyssna på pop, den gör mig äldre än jag behöver vara. Hello jazz, I’m coming in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Äh, Danne från Snook är en av Sveriges bästa rappare. Kan dock hålla med om att Snook mest är roliga för stunden. Vill man lyssna på Svensk hip-hip med längre bäst före datum rekomenderas Max Peezay, Ison & Fille och senste Fattaru som släpps om någon vecka!
Strunta i jazzen, softa med instrumental folk/blues istället. Kolla up "Transfiguration of Blind Joe Death" av John Fahey och du kommer tacka mig resten av livet!
David: Instrumental folk/blues låter verkligen som en genre jag borde ta upp vid min höga ålder. Skämt åsido, du har hög trovärdighetsfaktor vad gäller musiktips efter tidigare framgångar så jag kommer att följa detta spår.
Gillar du jazz? Och nej du behöver inte svara, tycker bara att det var lite kul association. Minns en blog (heter det en blog om ett specifikt inlägg?) du skrev som hette just så, tror jag.
Lotta: Jajamen, du har hästminne du!
jag kommer bara ihåg ovidkommande konstiga saker. Inte vad jag åt till middag igår.
Skicka en kommentar