Föräldragrupp igår igen. Temat för kvällen var smärtlindring och avslappning, ett populärt tema bland dom fem förstföderskorna i gruppen. Det är väl förresten kanske dags att jag presenterar dom fem kvinnorna, vi har ju liksom nästan blivit familj vid det här laget. Det är alltså blyga tjejen som inte säger flaska ett, blyga tjejen som inte säger flaska två, tjejen som verkar vara blyg men som nog egentligen bara är lite svalt tillbakadragen, tjejen som pladdrar på ganska nervöst men charmigt hela tiden samt min tjej, som jag absolut inte kan kategorisera på detta snäva och fördomsfulla sätt för hur skulle det se ut? Gruppen består också förstås av fem killar, det kunde varit färre men knappast fler, samt en knipslug dalkulla till barnmorska som lotsar oss igenom dessa smått bisarra möten. Hon är den typen av barnmorska som utan att darra på manschetten kan titta mig rakt i ögonen och säga ”Man måste förstå Maths, att det kan dröja kanske ända upp till ett ÅR innan kvinnan får tillbaka sexlusten efter en graviditet!” Hon är skitbra på ett ganska knepigt sätt, ett jäkla naturbarn är vad hon är. Igår gick hon runt och knådade oss allihop i ryggslutet, så vi ska veta exakt var man sätter in knytnäven för att lindra smärtan när värkarna trycker på.
Efter den obligatoriska fikapausen (påminn mig förresten i slutet av veckan om att jag är skyldig mödravården tjugo spänn, jag har ju aldrig kontanter på mig) var det dags att lägga sig på bruna dynor på golvet och lyssna på ett avslappningsband, fast det var väl egentligen en skiva. Flashback till lilla bibblan i skolan igen, men jag tallade FÖRSTÅS INTE på tjejer och det var heller inte Fleetwood Mac som stod för musiken. Det var istället nån salig gegga till synthesizersörja som dröp ur högtalarna, kan ha varit Yes gamle bitterfarbror Rick Wakeman, jag vet att han har gjort sånt där. Hur som helst, avslappning är ju trevligt och välbehövligt för oss alla moderna och på gränsen till sönderstressade människor. Inte tu tal om det. Dock var det här ett band som speciellt riktade sig till gravida kvinnor, vilket naturbarnet förklarade lite kryptiskt innan hon tryckte på play genom att säga ”Ja ni killar får väl ta till er vad ni kan av det här.” Och jag måste erkänna att det var lite svårt att ta till sig vissa delar, speciellt när den överdrivet släpiga kvinnorösten på skivan sa saker som ”Du känner hur ditt underliv slappnar av..” och ”hur mår din livmoder idag?”. Det var t o m svårt att hålla sig för skratt, för det har liksom spridit sig en lite nervös och fnittrig jargong mellan oss killar i gruppen. Det är ju rätt typiskt faktiskt, vi killar brukar ofta bonda genom humor, speciellt i knepiga lägen där vi känner oss i underläge och inte i fokus. Vi ska naturligtvis inte vara i fokus i en sån här grupp men vissa av oss.. ehh.. försöker ju patetiskt nog stjäla strålkastarljuset ändå ibland. Men jag försöker faktiskt behärska mig och dom blyga tjejerna ett och två hjälper till bra genom att kasta mörka blickar på mig, för att inte tala om min egen, i sammanhanget okategoriserade flickvän.
Så jag låg där och tvingade mig själv att ta ut låten som spelades, bara för att förhindra ett gapskratt, och det var ju inte speciellt avancerade saker direkt. Fem ackord i melodin, nåt slags stick som upprepas några gånger, och jag bestämde mig för att låten gick i C. Inte för att jag egentligen vet sånt, jag har inte absolut gehör, men en gång prickade jag in tre tonarter rätt på samma kväll och ända sen dess har jag trott att jag på en bra dag kan fixa sånt där.
När rösten på bandet sa åt oss att öppna ögonen så gjorde jag det och stirrade då rakt in i min flickvän som låg och tittade på mig. Det hela kändes ganska romantiskt och fint ända tills hon började viska ”du sov din rackare.. jag såg dig.. erkänn!”, varpå jag var tvungen att bedyra min oskuld och sen blev det lite pajkastning.
(Ibland är jag nästan pinsamt övertydlig i mitt uppbyggande inför crescendot, i det här fallet en snusförnurtig konklusion, men här kommer det iaf.)
Trumvirvel: Humor är farkosten som hela tiden tar vårt förhållande framåt. Humor, mina vänner, tänk på det. Det funkar för oss och kanske skulle det funka för er också. Jag vet inte, jag tycker bara att det verkar bli så jäkla A-L-L-V-A-R-L-I-G-T så fort det handlar om romantiska relationer. Allvarligt och svååårt. Jaja, det är svårt, men för Guds skull.. ha lite humor så går det lite lättare. Det är som att smörja 5-56 på en rostig skruv, det lossnar. Och ja, jag vet att jag hade allt annat än distans till det här förhållandet för drygt ett år sen, men jag välkomnar er att lära av mina misstag. Lite distans, mycket humor, it's the shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar