Om man bara bortser från dom enorma moraliska aspekterna så måste yrkesmördare vara det perfekta yrket. Jomenvisst, tänk efter. Yrkesmördaren njuter av det bästa från två världar. Å ena sidan har du ett yrke som är 100 % målinriktat. Målet är, så att säga, otroligt tydligt och vägen dit är inte intressant för någon annan än du själv. Du behöver inte redovisa dina metoder för någon eller avge statusrapport efter vägen, du får improvisera fram kluriga lösningar (som du aldrig behöver dokumentera) för att lösa snabbt uppkomna problem och du kan arbeta självständigt utan en massa idiotiska chefer som lägger sig i. Som en striker. Som Ruud van Nistelrooy fast med gevärskula istället för boll. Och du slipper dessutom ställa upp på idiotiska reklamkampanjer. Å andra sidan får du säkert resa mycket och se världen, träffa fascinerande människor, bo på lyxiga men diskreta hotell där inga onödiga frågor ställs och samtidigt bli riktigt hög på adrenalin i det där avgörande ögonblicket. Du behöver inte tänka politiskt heller, du frilansar och den som betalar bäst får nyttja dina tjänster. Du bör i själva verket passa dig för att ansluta dig till någon slags makthavare. Det är krångligt det där med agenter och dubbelagenter förstår du, man vet aldrig vem man kan lita på. Som frilansare kan du bara lita på dig själv och du behöver ingen annan så det duger gott. Du är liksom kapitalismens allra skarpaste spjutspets förkroppsligad – ingen politik, ingen moral, bara rätt pröjs och leverera tjänsten. Som.. Ruud van Nistelrooy fast med gevärskula istället för boll.. igen alltså. Det är som jag alltid har sagt, skillnaden mellan en yrkesmördare och ett fotbollsproffs är egentligen väldigt liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar