måndag, november 06, 2006

(I ain't too proud to watch) Idol 2006

Jag ska vara pinsamt ärlig nu. Jag följer Idol. Nästan slaviskt. Jag ringer inte och röstar, där går en gräns, men jag kan bli uppriktigt förbryllad och smått upprörd när t ex Danny röstas ut och plantan Johan får vara kvar. Danny har potential, han kan verkligen bli en Idol och det kanske han blir ändå, jag tror nog det, medan Johan är, som Kishti säger, bäst när han inte sjunger alls. Det kanske också räcker för att bli Idol, vad vet jag.

Jag har t o m gått så långt att jag till frukosten morgonen efter utröstningen lanserar teorier om varför det gick som det gick. I fallet Danny är jag övertygad om att tonårsbrudarna, alldeles för många av dom, stödröstade på Johan för att hålla honom kvar och alla glömde Danny. Alla trodde att han skulle klara sig ändå, och nu sitter dom där och ångrar sitt misstag. Hoppas jag iaf. Han hade ju iaf star quality den pojken, Johan däremot ser ut och beter sig som han har rymt från ett ungdomsfängelse. Återigen kanske detta är sånt som funkar, och återigen är jag inte rätt man att avgöra detta.

Annars verkar Markus vara den stora favoriten i stugorna, den där helyllenorrlandskillen som, likt Daniel härom året, går rakt in i stugorna och rör om i hjärtan hos både mamma, pappa och barn. Men jag förstår inte hypen. På sin höjd kan jag se honom sjunga i ett dansband, och visst verkar han trevlig på sitt typiska ”vi är så trygga vi killar i norrland-sätt”, men jag går inte på sånt dravel. Jag lyssnar på vad som kommer ur hans mun och det imponerar inte på mig. En IKEA-rocker som drar till med Lenny Kravitz när han ska vara tuff kommer inte långt i min bok. När han så stämde upp i en av Oasis sämsta låtar någonsin i fredags (”Don’t look back in anger”) fick han äntligen lite rättmätig kritik. Att göra covers på Oasis-låtar är lika dumt som att ge sig på AC/DC. Bröderna Gallagher har trumpeter till röster, lika svåra att matcha som Bon Scotts legendariska pipa (ingen jämförelse i övrigt), så vem som helst som försöker sig på deras låtar framstår som lam och tunn. Så också allas vår norrlandscasanova i fredags.

Nu tror jag iofs att han går och vinner, för det verkar ju vara ett vinnande folkligt koncept det där att vara lite lagom farlig men ändå norrländskt trygg. Snygg-Erik har utvecklats bäst av samtliga (ja ni ser att jag verkligen hänger med!) men saknar den folkliga tonen, Cissi har nått sin maxnivå för länge sen och Felicia är duktig men saknar utstrålning. Och Johan.. ja.. om han vinner så eldar jag upp kåken. Det finns alltså ingen konkurrens kvar nu när Linda och Danny åkt ut. Så det blir som det alltid blir, Marcus kommer att åka på Sverige-turnéer och bli jämförd med andra helyllesnubbar som Skifs, Tommy Nilsson och tofsen från Sorsele medan Danny kommer att samarbeta med superheta producenter, dyka upp på MTV och krossa hjärtan världen över. Vår egen Justin Timberlake, just you wait and see.

3 kommentarer:

Fröken Smilla sa...

Jag för min del tror det gick snett eftersom TV4 visade en sekundsnabb snutt av Danny som kröp ner i bingen endast iförd kalsonger. Därmed tuppade 50 000 hormonstinna fjortisar av och kunde inte rösta, och när de återfick sansen var slussarna stängda. Så kan det gå.

Anonym sa...

smilla: Låter inte helt osannolikt, jag blev själv ganska tagen av den snutten.

Anonym sa...

Det känns fruktansvärt skönt att jag inte har en aning om vad du pratar om. ;-)