Har jag berättat om målarn? Det är en rolig jävel. Vi har lärt känna varandra nu de senaste två veckorna eftersom jag har lämnat in alla våra köksluckor och lådor till honom för målning. Gubben är 68 bast, har dubbla knäproteser och kallar mig Matte. Det har han gjort redan från början. Idag ringde han och lät meddela att ”skiten är färdig”, snabbare än han hade lovat och dessutom till ett rabatterat pris. En vanlig människa, två vanliga människor, hade nöjt sig med ett ganska snabbt telefonsamtal för att klara av den här saken men vi började jiddra skit, som vanligt.
Målarn: HALLÅ MATTE, DET ÄR KALLE!
Jag: HALLÅ KALLE!
Målarn: Du.. skiten är färdig vettu.
Jag: Nää.. säger du? Dra arslet i gruset
Målarn: Ja det skulle jag gärna göra för jag har hemorrojder.
Jag: Du också?
Målarn: Javisst.
Jag: Men du sitter väl inte på arslet hela dagarna?
Målarn: Jodå.
Jag: Jaha. Det hade man inte trott.
Målarn: Vi säger tretusen för det där du.
Jag: Men vi sa ju treåetthalvt förra gången?
Målarn: Jomen det har blivit billigare.
Jag: Fan va schysst!
Målarn: Ja va fan. Bli inte blödig nu.
Jag: Nänä, förlåt.
Målarn: När fick du hemorrojder då?
Jag: Minns inte, det var längesen.
Målarn: Kärringen har satt upp julgardinerna där hemma. Fan va mysigt det blev du!
Jag: Ja det är mysigt med jul.
Målarn: Man blir så jävla glad!
Jag: Ja.
Målarn: När kommer du då?
Jag: Snart. Ska fixa kosing bara.
Målarn: Tretusen kostar det, inte mer.
Jag: It’s a done deal.
Målarn: Va?
Jag: Äh.
Målarn: Håll käft.
Jag: Hejdå.
Målarn: Jaja.
Jag älskar såna här gubbar, jag vill ta med honom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar