onsdag, november 29, 2006
You're messing with my head mr Conrad
Referens, referens, ge mig en referens. Är jag vild och vacker eller hämmad och innesluten? Jag vet fan inte, ibland vet jag inte ens detta. Somliga säger, när dom säger något om mig, att jag är passionerad och hetlevrad. Andra säger, med huvudet på sned, att jag är teoretisk och vänlig, att jag inte kan döda flugor eller nåt sånt. Det är fel, jag dödar flugor. Jag tänker också våldsamma tankar ibland, drömmer om hämnd och att slå folk på käften. Men jag gör det aldrig. När jag tvekar så gör jag det ordentligt, som nu, som inför ett fallskärmshopp i dimma. Jag gör allt ordentligt. Sover ordentligt, äter ordentligt, super ordentligt, skäller ordentligt, skrattar ordentligt. Rejält alltså, inte korrekt. Men korrekt är jag också, tydligen. Korrekt och avkännande, anpassar mig så att alla ska trivas. Tills det slår över, då blir jag hård. Ibland vet jag inte varför det slår över, det bara händer. Kanske lagrar jag för mycket skit, kanske borde jag öppna upp nya kanaler så jag slipper ta ut min egen frustration på andra. Ändå, visst är det allmänmänskligt det här? Visst känner du igen dig? Jag är den minst egoistiske och den mest egoistiske personen i samma kropp, och avståndet emellan dessa motsatser är skrämmande litet. För det är just det som skrämmer, det korta avståndet, att det går så snabbt. Mörker och ljus, jag bär det inom mig, sammanflätat som hår, men ljuset måste segra. Hur ska jag bära ljuset vidare? Vad är det egentligen jag tror på? Vad i h-e är min farkost? Du är vad du gör eller du är dina tankar eller du är vad andra säger att du är? Arbete ger identitet, eftermäle och rykte. Jag måste visa något, det var alldeles för länge sen jag visade något. Av det jag gör, det jag har kommit att bli, det jag vill bli. Skapa ett arv, besegra förlorade drömmar och gläds åt vunna krig, ignorera den stillhet jag inte bad om. Jag duger inte som jag är, ingen gör det. Det är bara nonsens att påstå något sådant. Jag måste hela tiden utvecklas, aldrig stagnera, bara fortsätta producera. Arbeta, forma livet, agera, delta, påverka, tyck, tänk, tro, gör. Ljus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Okej. Nu är det så här. När jag läste det här så sitter jag bara och nickar och håller med. Det är så sant, tänker jag. Och klart att jag håller med. Sen så tänker jag att jag ska skriva en riktigt bra kommentar. Kommentera det du skrivit. Och även säga hur jävla bra du skriver. Och hur förbaskat rätt du har. Och så går inte det, du skriver så bra att jag tappar ord. Ungefär.
Knivskarpt!
Tee: Jag tycker det var en riktigt bra kommentar, tack som fan!
Jaha, då är det bara till att ta mössan i hand och inse att du återigen kommit med en helt jävla grym text!
David: Tack!
Skit, jag behöver inte gå till min shrink! :)
Seriöst, du skriver så bra - ryser.
Puman: Tack!
Skicka en kommentar